lördag 28 september 2013

En fjäril trivs bäst när den är fri!

Lars Winnerbäck – Vårdag i november



Utanför fönstret är himlen grå som blyerts. Lönnen lyser med en explosion av färger i grönt, rött och orange. 
Höstens är både vacker, kall, frisk och betungande. 
Den kommer med en känsla av att en ny början sätter igång, samtidigt som den är symbolen för slutet på något som varit.

Hösten följer min egen känsla just nu, eller så är det jag som följer hösten, det är som hönan eller ägget Men det är just så det känns, både som slutet på något och början på något annat.

En oro smyger sig på för kyla och grå tristess, men samtidigt ett hopp om något färgstarkt och glatt i horisonten.


Sommaren kom på besök idag och knackade på min ruta av glas. Jag hörde konstiga ljud från sovrummet och där fladdrade en fjäril i och ville ut, för som Winnerbäck säger, så trivs en fjäril bäst när den är fri!

   

söndag 8 september 2013

Nu tar vi rodret!

Helgen har passerat lika fort som ett skenande tåg. A. kom hem för första gången sedan han flyttat och det var så skönt att ha honom hemma. Skönt att kunna hålla hans hand och småprata vid frukosten. Det är många saker som man tar för givet när man har varandra varje dag.

Jag tror att det kommer komma något bra ur det här även om det känns jobbigt och motigt just nu, jag tror att vi kommer uppskatta varandra på ett nytt sätt, inte ta varandra för givna.
Det kommer vara ett medvetet val när vi återförenas senare. Att vi valt varandra och inte låtit ödet ensamt banat vägen för oss. Jag vill att vi tar rodret och bestämmer vår riktning själva. Livet är fullt av blindgångar, men lika många stigar leder till möjligheter och alternativa beslut. Jag älskar livet, jag älskar att vara här och jag jobbar på att leva i nuet och uppskatta den utmätta tiden jag fått! Livet är så oförutsägbart, jag fasicneras av det, ibland med ett lugn ibland är det rädsla jag känner inför det. Ibland tvingas man att kämpa över sin förmåga, ibland är det mer konstruktivt att följa strömmen och ta luft när det kommer naturligt. Det svåra är att veta när man ska göra vad.

Just nu står jag inför en utmaning, det känns som att stå på en trampolin och titta ner i djupet och inte veta vad som väntar, i utmaningen ligger att lita på min egen förmåga att simma, det låter trivialt och lätt, men det är bland det svåraste jag gjort i hela mitt liv.

Jag kan simma, jag är inte rädd!
Jag kan simma, jag är inte rädd
Jag kan simma jag är inte rädd...

söndag 1 september 2013

Här kommer lite popaganda!

Jag trodde att första helgen som gräsänkling skulle bli den stora utmaningen.
Jag trodde att jag skulle äta surströmming och inte lax.
Jag trodde inte att jag skulle få uppleva någon festival i år.
Jag trodde inte att jag skulle ha högläsning ur senaste dr Proktor-boken i helgen.
Jag trodde inte jag skulle bada i konfetti.

Jag hade FEL FEL FEL.

Livet är en fest-i-val!

...och helgen blev perfekt!


A. tar emot publikens jubel!

Fötterna får vila lite i gräset, gungar i takt till taken by trees som för övrigt nog var ett av de tråkigaste livbanden jag sett, bra musik men jag kunde lika gärna blunda och lyssna på skiva istället.

Håkan.... åh Håkan.... Hellström alltså om någon inte förstod det.... så fin person med fin musik. Han är verkligen ett fenomen jag inte kan förklara. Vissa människor omger sig bara med en så fin och kärleksfull energi, han är en av dem. Han förstår också att det är han tillsammans med publiken som skapar stämningen, det är som två bubblor som lever i symbios med varandra och när varandra.

Tack A för att du är min vitaminkick när det är snurrigt under fötterna!



Helgens stora bubblare var Chloe Howl.

Sjukt snygg dialekt, snyggt scenspråk tja hela hon var sjukt snygg helt enkelt och jag längtar tills hon kommer ut med en hel skiva! Påminner om Kate Nash, som för övrigt också spelade, vilket jag tyvärr missade....

Kolla in henne på youtube:
http://www.youtube.com/watch?v=om7zg-M0rZM