Att torka nässlor och göra nässelvatten

Idag fick jag smak för nässlor, läste om dem och de verkar ju vara bra för hur mycket som helst!
Den gröna kvisten gick på kvällskvisten, ut på brännässlejakt. Kom hem med en kastrull full med grönt byte. ( Ha handskar på!)

Brännässlor

Jag började med att klippa av bladen för torkning och lade dem på en plåt och började torka dem i ugnen på 50 grader. Detta tog längre tid än jag trodde, jag tror att man kan använda stjälkarna vid torkning, men att det tar betydligt längre tid med dem, säkert flera timmar. Så vi lade in dem i mikrovågsugnen på en handduk istället. Full effekt 2 X 2 min (luftning emellan) och vips så var de torkade i ett nafs! Tiden för mikron är nog väldigt olika från mikro till mikro. Sedan mosade jag dem i en glasburk och de stacks faktiskt lite fast jag hade gummihandskar på, vet inte om det beror på torksättet eller inte...

Nässelpulver för matlagning

Detta pulver ska jag ha i min morgonsmoothie då det innehåller många vitaminer och mineraler för dagsbehovet, en tesked är lagom. Luktar gott också. Men man kan även ha det i matlagning. Pannkakor, paj, grytor, tja bara fantasin begränsar.

Av stjälkarna gjorde jag ett avkok för håret, ska tydligen stärka håret och jag som har rätt tunt och sprött hår blir givetvis nyfiken på att testa detta.
Jag klippte ner stjälkarna i mindre bitar, hällde sedan över kokande vatten och lät det sedan stå och dra till det svalnat en aning. Jag silade sedan bort bitarna och nu ska jag skölja håret innan jag kryper till kojs! Mitt blivande hårfluff får ni KANSKE se senare under sommaren.

Nässelvatten för håret

- Over And Out -

Jag anar ugglor i mossen så jag ger mig själv en björnkram!

Långhelgen närmar sig sitt slut.
Denna helg har jag släckt trådarna som når utanför min egen lilla bubbla, tex facebook, telefon och tv-tittade. Ok jag får väl erkänna att jag har tittat lite på tv, men inte så mycket som jag brukar.
På kristiflygaredagen åkte vi ut och provade husbilen inför sommaren. Vi åkte till en ödslig plats dit vi brukar åka ibland, vi har vårt bästa svampställe där, men jag tänker inte säga var för sådant ska visst hållas hemligt...
På det här stället når inte ens någon mobilmast ut med sina signaler till telefonen! Underbart och läskigt på samma gång, men jag tror det är lite nyttigt att var onåbar ibland, åtminstone för sin egen skull.

När man kommer ut i naturen och det vilda så är det som om tidsperspektivet återställs och kroppen hamnar i en naturlig frekvens och allt är som det ska vara. När man lämnar hemmet, jobbet och alla måsten så är det väsentliga i fokus och allt blir enklare. Det handlar ofta om att hitta ved så att man kan elda, så att man kan laga mat, så att man blir mätt, så att man blir trött och så sover man jättebra efter det. Det blir som en själslig detox.

 Jag kommer ofta på mig själv med att fylla livet med alldeles för mycket saker och fel saker som inte ger energi utan tar energi. Alla måsten fyller upp för mycket helt enkelt. Att åka ut i naturen är som att rensa ogräs i själen. 

Istället för att se en film späckad med snabba klipp och spännande actionscener så är det precis lika spännande att se björnspår och veta att den gått på samma ställe som jag ungefär ett dygn tidigare! Vad skulle jag göra om jag stötte på den?

När veden är hittad och köttet grillat den gröna kvisten är mätt, ja då är det lätt att vaggas till sömns i brasans  sken. Sjön ligger bland och tyst och det svaga ljudet av vågor som slår mot stranden blir ett med hjärtslagen inuti mitt bröst.

Nästa dag drack vi kaffe i morgonsolen och på vägen hem anade jag en stor uggla i mossan. Jag måste ta bättre hand om mig själv och hitta den där frekvensen jag känner i det fria! jag ger mig själv en stor björnkram och tänker : När känner jag mig fri? Jag tänker ta fram förstoringsglaset och bli detektiven som letar i sitt eget inre efter den där känslan och göda den och ta hand om den, för det är jag värd!

- Over And Out-

Riktiga män!

osexiga män:

män som säger
- Jag tycker inte om grönsaker, det är kaninmat.
Män som ser bilen som sin förlängda.... och farten som ett mått på deras...
Män som tror att kvinnor vill ha "en riktig karl".

Sexiga män:

Män som vågar erkänna sina brister och är ödmjuka inför svåra uppgifter.
Män som vågar säga att de behöver sin partner.
Män som följer sitt hjärta och vågar säga vad de vill!

Älskade farmor

Den gröna kvisten är ingen bakmänniska... hon är verkligen inte någon som gillar att baka och inte heller den som brukar lyckas särskilt väl med ägg-mjöl-smör-kombinationer.... Men vad gör hon inte för sina elever när de kämpat så bra och arbetat så fint! I morgon ska de få fika som överraskning.

Vad gör den gröna kvisten då?
Jo hon känner paniken komma när hon förstår att hon tagit på sig att göra något som hon inte förstår sig på, hon har helt enkelt gått utanför sin comfort zone! Den gröna kvisten kliar sig i det röda håret och försöker tänka logiskt, vilka styrkor har hon? Jo hon är ju faktiskt barnbarn till världens bästa kakmakare, kakornas egna guru kan man säga. Hon tar fram den gamla slitna boken med brunt omslagspapper med vita hjärtan på. Hon öppnar med andakt boken som ligger skyddad i en alldeles egen kartong. Kokboken är inte bara en kokbok, det är en symbol som visar en människas historia. Sida upp och sida ner med den gamla välbekanta handstilen.
Ibland ser man att hennes farmor haft lite mer bråttom när hon skrivit ner recepten. Ibland har hon klippt ut recept som hon tycker verkar intressant ur Hänt i veckan eller Allers.

Recepten blir till en liten sträng av liv som finns kvar av farmor hennes. H.s tankar speglas i recepten. Den gröna kvisten ser framför sig hur H sitter vid sitt köksbord i det gamla 50-tals köket med mörkgröna dragluckor på köksskåpen. Hon bläddrar i sin Allers och väljer just det där receptet som sedan sitter i den bruna kokboken. På vissa recept står det G.s recept, det var hennes syster, kanske var hon uppe i Luleå och hälsade på sin syster och smakade något gott som hon gjort och skrev sedan ner det och förde över det i kokboken. Var matlagningsintresse något som de båda systrarna hade gemensamt?
På en sida skiljer sig stilen markant, det är ett barns handstil. M.s muffins står det, det är den gröna kvistens kusin. H.s sätt att ta in barn som en självklar ingridiens i sitt bakande. Den gröna kvisten kände sig alltid sedd och alltid respekterad av sin farmor. Så om vi låtsas att det skulle börja brinna hos den gröna kvisten och hon bara hann rädda en sak, då skulle den lilla slitna kokboken med alla sina fettfläckar ligga högt på listan över prioriterade objekt!

Hon var helt enkelt världens bästa farmor!