Trädgårdstomtar och andra väsen

Idag har solen skinit och spridit sin vårvärme som är bra för både växtlighet, själ och hjärta.  Jag har haltat runt och krattat, jag valde lite själslig medicin framför kroppen idag. Jag får ont av att hålla på för mycket, men huvudet mår desto bättre! Vill bara känna mig frisk om så bara en lördagseftermiddag!

Vi har verkligen köpt ett hus som passar oss perfekt! Vi har pratat om att bygga en trappa vid ena av stenmurarna vi har, och vad ser vi idag, jo det finns redan en trappa under lite vildvuxna buskar som bara lyckats tagit sig över trappan. Så idag klippte vi fram den och det blev verkligen jättebra! Vi har också tagit oss an höstens löv som vi lämnat för vintern, plötsligt verkar trädgården så mycket grönare! Vi har små blå Skillor som växer överallt i drivor, men snart kommer nog Gullvivorna och byter av dem. Det gäller att fotografera mycket nu så vi får veta vad vi har i vår trädgård.

Julen vara ända fram till påska, men vår jul börjar efter påsk och varar ända fram till hösta!

Buskarna till höger hade klättrat sig över trappan och jag lovar den syntes inte!

Igår var vi hemma hos S. och fick se de finaste kattungarna! Det blev sådär att hjärtat bultade lite snabbare och magen pirrade. Åh vad jag tyckte att vår lilla familj skulle bli större... Men jag tror inte att Morran håller med om den saken, A. trodde att hon nog åtminstone skulle hålla sig borta i två veckor, han har nog rätt i det så hjärtat får ge sig och så får huvudets logik ta över, även om det egentligen är emot mina principer eftersom jag tror att hjärtat är sannare än huvudet.

Med stort hjärta!

- Over and out -

En krycka

I måndags var jag in till sjukhuset och trodde att jag skulle få reda på hur min läkning går, men det fick jag inte. Däremot fick jag veta att skruvarna sitter rätt och benet ligger bra.
Min läkning verkar vara en elefant som går på en skör tråd och så hämtar den en annan elefant och så går de på den sköra tråden... och så vidare.
Om en till operation blir aktuell kommer jag antagligen inte vara fit for fight i början av hösten heller. Jag hade ställt in huvudet på sommaren, efter den skulle jag ha ett normalt liv igen, men nu kommer den där osäkerheten som förföljt mig ända sedan operationen igen.

MEN målet den närmaste månaden är att jag ska gå utan kryckor. Yeah right tänkte jag när läkaren sa det, hur ska det gå till???? Mina muskler är borta  och benet viker sig om jag försöker stödja på det. Men hör och häpna go vänner, idag kan jag gå med en krycka!!! Jag började nästan gråta när jag upptäckte att det gick, tänk att lycka är så relativt, trodde väl aldrig för tre månader sedan att jag skulle uppleva lycka över att kunna gå med en krycka! Men det är väl det som är härligt med livet, att lycka kan vara små saker, det kan vara stora saker, sorg kan vara över små saker och det kan vara för stora saker. Det gäller bara att ha respekt för livet och uppskatta de stunder som lyckan visar sitt ansikte. Så nu har jag varit tillräckligt sentimental för denna gång.

- Over and out -

JJ – Things Will Never Be The Same Again

Helgen är som en gegga

Då var det helg igen. Som sjukskriven så blir veckorna mer som en geggig massa utan början och slut. Tror det är bra att försöka ha rutinerna kvar. Men jag känner att ju längre jag är hemma nu, desto svårare är det att bibehålla rutinerna. Jag är inte lika angelägen att stiga upp samtidigt som Anta på morgonen, jag stannar gärna uppe lite längre på kvällarna. Det är konstigt att jag gör så fast jag vet att jag ändå mår sämre av det. Alla de som varit eller är långtidsarbetslösa och långtidssjukskrivna vet nog vad jag pratar om. Allt känns som ett jobb, att ringa ett samtal kan ta mig en förmiddag att förbereda. Det låter ju sjukt fjantigt i mina egna öron egentligen, men hjärnan liksom lindas in i slajm och vill inte samarbeta med kroppen.

På måndag är domedagen. Jag menar då inte att majakalendern tar slut eller att någon kommande katastrof kommar ta form. Jag ska till sjukhuset och få någon slags prognos för hur min läkning går. Först blir det röntgen och sedan läkarsamtal. Jag tror dock att det går åt rätt håll, min känsla är så i varje fall. Jag har inte haft så mycket smärta på den senaste tiden och jag är helt medicinfri vilket känns underbart.

Något som känns ännu mer underbart är att jag faktiskt kan känna att knölen de tog bort faktiskt är borta. Bara min lårbenshals läker så tror jag att jag kommer få ett så mycket bättre liv! Den molande smärta jag gått med i över 6 år har nog tagit ut sin rätt på min ork kan jag känna. Jag håller tummarna och hoppas på det bästa nu! Jag tycker att jag är värd lite flyt nu!

Första inlägget är svårast

En ny blogg, ett oskrivet blad.... som man sa på den tiden man använde papper!
Vad kommer denna blogg att innehålla? Jag tänkte inte bestämma det, jag kommer låta den sväva lite fritt och få handla om det som jag känner för. Sedan får vi se om det blir århundradets spretigaste blogg eller om vi ser nåt tema i den. Ja ett tema skulle säkert kunna bli jag själv då=)

Over and out så länge!