Bakom varje person finns en unik historia och Varje stad gömmer många hemligheter som påverkar oss både medvetet och omedvetet, så tror ialla fall jag. Jag tror också att varje handling och varje person lämnar små osynliga spår som man bara kan känna om man är uppmärksam. Denna tidning visar en del hur Sandviken såg ut 1938 och det var roligt att sitta och bläddra och se vilka typer av annonser som fanns då. När försvann exempelvis droskstationen? När blev telefonnummren så långa? och när försvann skomakarna?
Jag är alltid lite romantisk när det gäller svunna tider, jag tänker alltid att det var bättre förr, enklare att leva. Himlen var oftast full av sol och i mina tankar är det av någon anledning antingen härlig sommar eller vacker vinter förr i tiden. Den mörka hösten och den karga våren fanns inte. På vintern åkte man häst med släde och det knarrade skönt bland fällarna man satt i. På sommrarna drack man hemmagjord saft bland syrenerna i vita utemöbler. Man sa hej till sin granne och istället för att se in i dumburken, ringde man och frågade hur det var med sina nära och kära.
Julen var synonymt med värme och gemenskap och hemagjord stoppad korv. Då drack man glögg framför en mysig brasa och spelade kort på kvällarna. Någon äldre person i familjen berättade julsagor och historier från sin barndoms jul.
Allt det där finns som en utopi i mitt huvud och jag vet att det förmodligen inte var sant för många då heller, men när man känner sig lite trött och hängig av alla klimatförändringar, julhets och stress så är det rätt härligt att fly in i sina drömmar och fabulera lite!
